Vila i frid

Mormor, du är för alltid i mitt hjärta,
att nu förlorat dig har gett mig obeskrivlig smärta.
Jag skriver ord som du nog aldrig mer får se
men du och jag vi var de,
de som aldrig slutat ge.

Kärleken till varandra fann aldrig sitt slut
och heller inte nu.
Trots att vi inte förrän senare i himlen ses,
så ska du veta att det är till dig som mina tankar ges,
jag har alltid dig velat vara,
jag har kärlek till dig som ingen annan kan besvara.

Du fick mitt hjärta att lättas.
Och du min ros finns i alla vackra minnen,
i de minnen som åter kommer att berättas.

Jag vet att du alltid allt skulle klara,
du var aldrig den som vem som helst kunnat vara.

Vi, du och jag min älskade mormor,
vi möts i mina drömmar, i de drömmar vi mår bra.

http://pernillaallstrom.blogg.se/