Eftersom Marlene ville ha en uppdatering av bloggen av mig så har jag ju inget större val än att ge henne en,'ven om den inte blir särskilt lång :D
En hel del har hänt sedan sist och jag ska försöka att sammanfatta det lite lagom kort och bra.
Vår vän har som sagt avlidit vilket är oerhört tragiskt och sorgligt för alla inblandade,speciellt för oss som älskade honom. Han var bäst. Det är begravning
för honom på lördag och vi ska givetvis dit. Känns spänt och konstigt men samtidigt ett måste.Vi skulle aldrig förlåta oss själva om vi INTE skulle gå.
Känns väldigt underligt att han är borta och på lördag blir det p å r i k t i g t.
Min älskade man har även fått ett nytt jobb.
Ett stort grattis till honom och jag är superstolt och väldigt glad för hans skull men samtidigt innebär det en massa stress och planerande. Saker som ska fixas och ordnas med. Men han är jätteglad över det och då är ju även jag det. I nöd och lust hette det ju :)
Vi ska flytta.
Till Kramfors av alla ställen.
Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det men vi har ju inget val. Vi har trivts jättebra här så det känns som en stor omställning.
Vi har inte hittat något boende ännu och jag vill ju bo i hus för då vet jag att jag skulle trivas men vet inte riktigt om det kommer att bli så till en början =/
Helt ärligt vet jag inte varför jag ogillar tanken på att bo i Kramfors..bara har den liksom.Förhoppningsvis är det en vanesak och jag ändrar mig ganska snabbt.
Det positiva däremot är ju jobbet såklart och nära till familj.
Min man har en helt fantastisk familj som jag absolut inte skulle vilja vara utan.
Jättefina systrar,med gigantiska varma hjärtan,en trevlig och omtänksam bror,en pappa som jag alltid känt mig omtyckt av,morföräldrar som alltid ställt upp och en mamma som jag känner att jag börjar komma lite närmare. Det känns jättebra.
Jag verkar även ha lite saker på gång där borta framöver och det känns ju kanon.
Tack till Niklas B för det :D
Känner mig dock väldigt stressad över flytten.
Var ska vi bo? Kommer jag att trivas? Och alla djuren och Biffen?Kommer det ordna sig till det bästa?
Många tankar snurrar...men så länge vi har varandra så klarar vi allt,vi mot världen ju!
Och det allra bästa är att han inför första arbetsdagen ringer mig halvvägs in till stan och säger att han redan saknar mig och ringer mig flera gånger per dag bara för att säga hej ungefär och att han älskar mig. Det gör att hjärtat pirrar till och
att några tårar har runnit nerför min kind.
Jag och alla bebisar älskar dig för alltid.
Utan Micke finns ingen Annika.
Baby lovelove.
